Att kommunicera
Sinnen
Våra älskade grisar lever i en värld av lukter och luktsinnet används bland annat för att identifiera andra individer.
När två grisar möts nosar de på varandra, främst är det ansiktet som är föremål för undersökningar, för där finns många körtlar som utsöndrar dofter. Men eftersom en nosning i ansiktet även kan uppfattas som ett hot så luktar de även längs buken och runt köns- och analöppningar.
En gris doftmarkerar viktiga områden i sin omgivning genom att gnugga ansikte och hela kroppen mot det och på det viset lämna sina dofter.
Grisar ”pratar” med varandra när de t.ex. går omkring och bökar. Det är korta grymtningar som de avger för att hålla kontakt med de andra i sin flock. De har många ljud som de pratar med; grymtar, skäller, fnyser, flämtar och skriker.
De har god hörsel men har svårt att röra på öronen och måste istället vrida på huvudet för att kunna lokalisera ljuden.
Varningsläten låter som ett hundskall och gör att hela flocken sätter av i galopp direkt. Små kultingar lägger sig ofta istället ner och trycker på marken.
Lite längre ner kan du klicka på lite ljudlänkar för att höra hur en gris låter!
Kroppsspråk
Beroende på sin kroppsbyggnad saknar grisar ett rikt och varierat kroppsspråk. De har inte heller någon ansiktsmimik att tala om.
Men de använder ställningar och rörelser i sin kommunikation, ofta i förening med puffar och andra beröringar. Att resa ragg är ett tydligt tecken och det används när grisen ska visa sig stor i en rangordningssituation, men även när du klappar och kelar med din gris och får den att njuta så reser den också sin ragg.
En underlägsen gris stryker sina öron bakåt, medan en överlägsen håller sina öron rätt upp, vridna mot motståndaren. Ett tydligt tecken på underkastelse är att den underlägsna grisen lägger sig ner på marken.
Läten
Grisen har olika läten för olika meddelanden, precis som alla andra djur. Klicka på nedan länkar för att få höra lite grann av hur en gris kan låta!
Flockliv
Grisar i det fria bildar flockar som ofta består av tre till fyra suggor med avkommor, normalt är suggorna även närbesläktade. Galtarna lämnar sin uppväxt-flock när de blir könsmogna, ibland samlas de med andra unggaltar och lever i flock med dem tills de blir tre-fyra år då de övergår till att leva ensamma. Galtarna ansluter sig till suggorna när brunsterna inträffar.
Om du har flera minigrisar är det optimalt om de alltså kan leva tillsammans! Om du inte har planer på att ha någon avel finns det ingen anledning att ha någon galt, utan välj hellre kastrater och/eller gyltor när du köper dina grisar.
Rangordning
Storlek och ålder är de viktigaste faktorerna som avgör rangförhållandena mellan två individer. Men envishet och uthållighet är viktiga egenskaper om man ska vara högt i rangordningen.
Galtar får kastrater att kuva sig, där uppstår det sällan en strid på grund av starka dominansdofter från galten. En galt som möter en annan galt kan bli en blodig uppgörelse.
Introduktion av ny flockmedlem
Ha den nya grisen i karantän så du kan uteslua eventuella sjukdomar.
Om du ska introducera en ny medlem i flocken måste du ge alla involverade tid. Det finns säkert lika många tips som det finns minigrisägare för hur du ska göra, men här kommer några råd i alla fall:
Låt den nya individen vara i en hage intill de andra. Låt dem lära känna varandra genom stängslet ett bra tag, gärna några veckor. De kommer att kommunicera utan att strida. När du för ihop dem ska det vara i en stor hage, så att alla har möjlighet att springa bort och söka skydd.
Gå inte emellan vid en eventuell blodig uppgörelse! Om du känner att du måste försöka bryta så gör det med ordentliga träskivor så du inte riskerar att få några skador.
En del tipsar om att man ska lämna grisarna och åka och handla under tiden för att slippa se slagsmålet. När man kommer hem igen så är rangordning löst. Jag anser dock att man ska ha dom under uppsikt om inte annat för att se att ingen springer igenom inhägnaden.
Specifika grisbeteenden
Böka
Att böka är viktigt för en gris, även för en minigris!
Matletande
När grisen söker efter mat bökar den upp stenar och mark för att komma åt insekter och maskar. En inneboende gris måste också få utlopp för det här naturliga beteendet. Man kan göra en liten böklåda i hemmet, där man lägger i stenar, kvistar, löv och annat material som finns i naturen. Där lägger man sedan i godsaker i form av havrefras, russin eller annat lämpligt. När din gris får leta efter sin mat stimuleras den. Om du ger din gris foder kan man även låta den leta efter det på samma sätt. En gris måste inte äta sin mat i en matskål, även om det blir lättare att hålla rent om den gör det.
Man kan även samla ihop en massa täcken och kuddar i ett hörn och även i den högen gömma godbitar av olika slag. Det är bra om man kan lägga dit godiset när grisen inte märker det, så att den motiveras att gå där och söka även om den inte sett dig lägga dit något.
Skapa viloplats/svalka
När det är varmt ute använder grisen sitt bökande för att gräva sig en grop i jorden, detta för att kunna svalka av sig i den svalare jorden. Att bädda sin säng är grisar bra på! Det bökas och dras i halmen för att skapa sig en skön bädd att sova i.
Medfött
När en gris föds och ska dia, bökar den på mammans juver för att mamma ska ”släppa” mjölken.
Bökar alla?
Det finns minigrisar som inte bökar alls, inte i jord i alla fall. Så om du har en gris om inte gör det behöver du inte vara orolig för att den inte skulle vara normal. Däremot bökar den säkert på andra sätt, den gnuggar trynet mot golvet, flyttar runt mattorna eller på annat sätt tillfredsställer sitt behov av att böka. Andra grisvarianter bökar ofta otroligt mycket och kan vända en hel åker på ett par dagar. Det beteendet ser man vanligtvis inte hos våra minigrisar.
Se till att din gris har möjlighet att böka, helst i marken där den kan få stimulerans av dofter och smaker!
Smaka på luften – ”flema”
Detta är inte ett unikt beteende för just grisar (som jag först trodde) utan katter, hästar och andra däggdjur har detta beteende också. Men jag tycker det är lite speciellt så jag tar ändå upp det.
Alla som har en gris fascineras av deras beteende, när de ”smakar på luften”. Vad som egentligen händer är att de stimulerar det luktkänsliga s. k. Jakobssons organ (vomeronasalorganet) i munhålans bakdel, vilket är specialiserat för att registrera sexuella doftämnen, vilka t.ex. indikerar en honas sexuella status och kan utlösa parningsbeteende hos hanen. Grisen (och även andra däggdjur) flemar i sådana situationer, dvs. överläppen dras upp och täpper till näsöppningarna och luft dras in mot gommen. Samtidigt svarar en sugmekanism för att vätska med de lösta doftämnena dras in till organet.
Egenskaper
Att prata om en djurarts egenskaper är ju lite vanskligt, eftersom egenskaperna påverkas av djurets miljö och genetik.
Envis
Ska man ha en gris bör man själv vara väldigt envis. Den nya familjemedlem lär vara det och om man inte är lika envis eller mer, vinner grisen alla dispyter/situationer och det slutar med att han/hon tar befälet. Det gäller att lägga ner en hel del tid på lydnadsträning för att vinna kampen om vem som bestämmer.
Om din gris vill ha något eller gå åt ett visst håll under promenaden måste du vara väldigt målmedveten för att övervinna grisens envishet. Ordet envis kan även ersättas/kombineras med målmedvetenhet, bestämd eller bara helt enkelt att de har en vilja av stål.
Oavsett vad man kallar det är detta den egenskap som man mest får uppleva i sin dialog och träning med grisen!
Intelligent
Grisen tillhör toppskiktet av världens intelligentaste djur!
Hur man kommit fram till det har jag inte en susning om. Men det är inga problem att träna din gris att göra konster och lyda kommandon av olika slag, det krävs tålamod och en stor portion med knäckebröd t.ex. Klicker-träning används av många grisägare och det fungerar också utmärkt.
Kelsjuk
När man har en gris förstår man snart vad ordet ”kelgris” kommer från! Grisar älskar närhet och att bli kliade på magen är bland de bästa de vet. Även under hakan finns ett område som är populärt att bli kliad på. När du kliar på sidan och under magen på en stående gris, välter han/hon nästan, åtminstone om det är mjukt och torrt underlag och förtroendebandet mellan er finns. När det är blött i gräset eller ett hårt golv under krävs lite extra kli för att grisen ska välta.
Grisar gnuggar varandra med trynet, både på magen och andra ställen, redan när de är små kultingar.
Lättskrämd
Det är väldigt stor risk att din gris blir skrämd av höga och/eller oigenkänliga ljud. Vänj din gris varligt för de olika ljuden i er omgivning om du kan. Om grisen skulle rymma ur kopplet (vilket mycket väl kan hända) klurar den säkert bakom en buske eller liknande i närheten i avvaktan på att det otäcka ska försvinna.
Även en ”smäll” av eltråden kan få grisen att springa rätt igenom tråden istället och därmed ”försvinna” ett tag.
Det är väldigt viktigt att du som djurägare vänjer din gris vid sin hemmamiljö ordentligt innan ni går ut på promenader eller innan den släpps ut i hagen.
Nyfiken
Nya människor, nya miljöer eller annat som är spännande måste undersökas. Det KAN ju finnas chans till att man får något gott att äta.
Grisens nyfikenhet handlar nog mest om att den letar mat hela tiden och vi upplever det som nyfikenhet när den sticker fram sitt tryne för att se vad du har i handen.
Tillgiven
Eftersom grisen är ett flockdjur är den väldigt beroende av sin flock. Du som matte/husse är en del i flocken, du ser till att grisen får mat och håller sig varm. Du fyller en viktig funktion i flocken och det belönas med tillgivenhet. Du bör även vara flockens ledare.
Vanedjur
Stora förändringar kan göra en gris väldigt otrygg och rent av påverka grisens psykiska hälsa. Omplaceringar är ett exempel på förändringar som kan ställa till stora problem. När hela flocken flyttar är förändringen mer naturlig och brukar inte påverka grisen nämnvärt.
Men att ändra promenaden till en annan sträcka är inget som påverkar grisen negativt, men du kommer att märka att den gärna vill gå den vägen den brukar.
Maten behöver inte vara samma varje dag, där är grisen väldigt anpassningsbar. Den tar vad den får och är glad för det!
Sexuellt beteende
Könsmognad
Redan vid mycket tidig ålder kan galtar bli könsmogna. Gyltor visar oftast sin första brunst vid 6-7 månaders ålder.
Brunst & Uppvaktning
När suggan brunstar är hon mottaglig för galtens uppvaktning, hon gör allt för att vara så nära honom som möjligt. Galten stimuleras till uppvaktning av suggans doft.
Brunsten yttrar sig på många sätt bl.a. genom svullen vulva och mindre intresse för att äta. Gnällighet är vanligt förekommande. Hon står gärna vid staketet och ser drömmande på allt som händer på andra sidan.
Galten puffar på suggans sida, i baken och luktar intensivt över hela hennes kropp. Han pratar med henne vid flera tillfällen genom att sätta sitt tryne intill hennes och utlåta ”ahahah”. Han grymtar under hela uppvaktningen i olika läten, nästan som en kärlekssång (vilket det också kallas i den vetenskapliga litteraturen).
När suggan kissar är galten där direkt och luktar och undersöker, det är bland annat därigenom han känner om hon brunstar. Ofta lägger han sitt huvud på ryggen och trycker. Han dreglar och skvätter urin. Både feromonerna från salivet och sekretet från förhuden stimulerar suggans sexuella reaktioner. Galten uppvaktar sin sugga i flera dagar och parning åtta ggr under dessa dagar är inte ovanligt.
Parning
När suggan är villig att para sig utlöser den s.k. ”ståreflexen”. Galten hoppar upp på bakdelen på kroppen och hans spiralformade penis förs (borras) in i slidan. I livmoderhalsen finns fåror som passar penisens skruv och sperman kan därför läggas långt in.
Om suggan är högre än galten kan det vara problem att få till det, vana suggor lägger sig ner eller sänker bakdelen. Gyltor kan behöva lite assistans i form av ett trappsteg (vi använde oss av trädgårdsplattor). Fast det gäller ju då att man har en nära relation med djuren så de inte störs av att man kliver in och lägger dit plattorna när de är i full gång.
Om det inte tog sig brunstar suggan om efter 3 veckor.
Ostimulans
Eftersom gyltor oftast inte kastreras (stort ingrepp) så fortsätter deras sexualdrift även om den inte träffar någon galt. Det gör att hon kan börja rida på sin kompis eller dig, för att visa att hon väldigt gärna vill bli betäckt. En galt som inte får utlopp för sin sexualitet hittar andra saker att bestiga, såsom stenar, krattar eller stockar. Egentligen vad som helst som kommer i hans väg måste kissas in och helst bestigas.